The king is gone, but he's not forgotten

Ingo är död. Det var det första jag läste när jag stigit upp i morse och slagit på datorn. Visst, man visste ju att han kanske inte hade många månader kvar, högst ett par år kanske men ändå. Tårarna började direkt att rinna och bilderna från VM-matchen mot Floyd Patterson den 26 juni 1959 dök genast upp i huvudet. Jag är inte alls patriotisk, hejar inte alls på Sverige i idrottssammanhang och liknande. Känner mig oftast inte nödvändigt vis särskilt stolt om Stefan Holm eller nån annan freak lyckas studsa till sig nåt OS-guld eller så. Vinner sydafrikanen kan jag snarare tycka det är kul, skoj för Sydafrika tänker jag.

Men det jag ville komma till är; Ingo gjorde mig stolt. Kanske inte för att han är svensk men utan att han just var en så tydlig produkt av det samhälle vi lever i. Han var en vanlig grabb från arbetarklassen som kämpade sig upp, vann VM och en del andra matcher. Blev en av våra största idrottare genom tiderna men behöll sig ändå ödmjuk, förändrades inte nämnvärt vad man har förstått på hans nära och kära. Han har varit viktig för Rackarkarlarna, det råder det inget tvivel om. Vi ser nog lite av Ingo i oss själva, vi i RRK. Åtminstone önskar vi det. Aja, fan vad det här känns tråkigt då men jag hoppas verkligen vi träffas nån gång, champ.

Ikväll dricker vi för Ingo. Let's us please pour out some more liqour.

En nyttig läxa

Som en tavla målad av Monet. Mångbottnad och fascinerande inbjuder den till djupgående analyser som mycket väl kan ta spjärn mot de postmodernistika väggarna som luktar inpyrd fylla och fellatio. Här har det knullats en del, det ser man på sättet som bilden är tagen på. Vinkeln tyder på att fotografen är en reslig gestalt, säkert med en stor fallos. Inte sällan får han ta av sig byxorna och visa vad han har. Snöre och ett par bollar, han har alla verktyg i lådan!

Objektet på bilden då. Jo, tre grabbar och en tjej. Man kan bara fantisera vad som hänt här, eller kanske framför allt vad som kommer hända. Tänkbart scenario följer; Sonnert (AKA Erik-tion) gick ut först i stafetten, men väl med stafettpinnen i handen blev han genast nervös. En klunk cider senare och han kände sig redan mycket modigare. Haha, Erik var namnet utropade han triumferat samtidigt som han sträckte in sin tunga in i tjejens mun. Nån vidare reaktion eller respons uteblev helt och det var en känsla av besvikelse som la sig som en tät dimma i rummet. Kolle och Mårten, tog sig också varsin klunk av cidern som Erik blott några minuter tidigare hade öppnat. Nu skulle det smidas medan järnet var varmt tänkte Kolle. Nästa man till rakning, här kommer jag tänkte Mårten. Innan nåt mer hade hänt somnade Kollberg och Mårten i armarna på varandra, inte ligget.

Men så tokigt det kan bli, när män gör saker tillsammans. Dra lärdom av den här bilden, det tycker jag. Och om inte; en bra bild, det är det i alla fall.

Spruckna drömmar

Måndagen den 19 januari var en sorgens dag. En viktig och stor epok tog slut. En samhällsinstitution gick ur tiden och vi kan bara ställa oss frågan, var det verkligen nödvändigt?

Lycka till med Peter Apelgren, Det gröna Östergötland med den alltid så entusiastiska och kunniga programledaren Lennart Fredriksson och kanske framför allt, Backstage med den oefterhärmlige Micke Johansson i spetsen. Programmen bara avlöste varandra. Vimmel-TV med han den där bodybuild-tjocke bögen, intressanta Länet i Tiden och inte minst alla pensionärers favorit, tjuren från Norrköping - Uffe Holmertz program Hjärnverket där han varje vecka mötte tre lättpratande men djupanalyserande samhällsfunderare där man bland andra kunde skymta personligheter som Björn Eriksson och Johan Birath.

Dessa personer står nu alltså helt utan jobb. Jag kan bara föreställa mig Micke Johansson just nu där han sitter vid sitt köksbord med svart skjorta, glittriga utsvängda jeans och tomhet i blicken. Jag ser honom framför mig där han sitter och bläddrar förstrött i morgontidningen, tuggandes på en macka med tjocka lager Kalles på och drickandes ett glas kall röd mjölk. Vi gillar dig Micke, mer än du tror och vi tycker verkligen du förtjänar nåt bättre. Supersöndag på Canal+ letar efter nya medarbetare, SVT behöver ett nytt ankare, Norge behöver en ny förbundskapten i fotboll. Det finns möjligheter. Sök nya vägar Micke, vi tror på dig!

Vi har spenderat många timmar framför Kanal Lokal. Delat många skratt, både med och åt programledarna. Jag tror jag talar för alla rackarkarlar när jag citerar Janet Jackson med de bevingade orden "Don’t it always seems to go. That you don’t know what you got ’til it’s gone”. Fan vad vi kommer sakna er!

Ajcon Dagböckerna funna!

Ryktena har varit många och vitt spridda. Att Ajcon under sina prime years skulle ha fört dagboksanteckningar ter sig för många skrattretande otroligt, för andra skrämmande men kanske för de flesta ter det sig inte så mycket. Att få ta del av den innersta Ajconkretsens personliga tankar och privata funderingar i dagboksform är ett scoop TP, TT och annonsbladet bara kunnat drömma om, fram tills idag.

03:00 på lördagsmorgonen långt innan Heiman fått in sina första finska pinnar i ungnen damp ett ostämplat brev ner i brevinkastet på TT redaktion. Torben vaknade enligt egen utsag med "ett ryck i dubbel bemärkelse". Han visste att på denna okristliga tid har inte en postbil lämnat postbilstermilanen i ängaryd sedan julfesten i julas. På den saken är han mycket bestämd. Brevet var mycket riktigt inte utdelat av någon postman utan utav avsändaren "Micke J". I brevet fanns en illa tilltygad utriven sida. Ciderfläckarna satte plötsligt Torbens hjärta i halsgropen, samtidigt som han läste

Hej Dagbok! :-p

Bra dag idag, strängnäshelgen är nu bara ett halvt dussin dagar ifrån oss :D, ska bli gött o få träffa lite brudar;p.
Kul att den nya killen Mad mac är på han verkar vara en hyvens kille!
OVER AND OUT, och kom ihåg Fullast vinner, eller? :-P


Ett, vad det verkar, stycke ur Ajcondagböckerna. Omständigheterna är okända men Torben säger att "En boutelj Wirre senare och dagböckerna var mina". Ajcon-expert Jan Öjvind Swan "lunds starke man" intygar på lördagseftermiddagen dagböckernas äkthet. Måndag morgon kommer det att sväras extra mycket i trappuppgångarna på Storgatan, Första delan ur ajcondagböckerna kommer följa med TT, En bilaga om 3 sidor som täcker perioden 2004-2005.

Hej och Mycket nöje!

Macke Ljungberg halkar ner

Macke Ljungberg. Ja, den Macke Ljungberg. En gång i tiden hetast i världen, är inte längre lika het bland det kvinnliga könet. Sexbomben Markus som under 1800-talets senare hälft gjorde sig ett namn på sin shabby dammsugarförsäljarlook, en manlig Sporty Spice (givetvis utan den uppenbara fysiska överlägsenheten jämfört med de andra) om ni så vill har alltså sjunkit i graderna hos den vanlige Svensson. Ja det pekar i alla fall SIFO's senaste undersökningar på som gjordes på uppmaning av herrtidningen Slitz i samband med det moderata ungdomsförbundet MUF, där Markus har sjunkit ner till en plats bland de tusen lägst rankade människorna på jorden, strax före FOX-ankaret Sean "Fittan" Hannity.

Nu för tiden är det inte bara utseendet som är det viktiga. Kvinnorna kräver betydligt mer av mannen. Man ska helst kunna röra sig hyfsat normalt och även kunna stänka dit en sexa eller i alla fall fyra nån gång under På Spåret-säsongen. Det är vad kvinnorna vill ha menar folklivsforskaren Bo Lundström i ett hastigt försök till analys. Att "Mad Mac" (som han kallar sig när han chattar med tolvåringar på Helgon) även helt saknar nåt som skulle kallas utseende är väl inte heller nåt som talar tills hans fördel.

Sorry Macke, det här är inte enbart riktat mot dig. Det är för dig och alla som är precis som du, du är inte ensam. Ni är många som helt saknar självdistans, social kompetens. och ett något sånär hyggligt utseende som givetvis inte du kan lastas för nämnvärt. Du borde inte kallat min bror för harmynt och dum i huvudet. Vi i RRK är som elefanter, vi glömmer inte. Fatwan är vår och den är riktad mot dig.

Vill ni se en stjärna, kolla nån annanstans

Host, host. Vad fan hände där?! Satte min Loka Hallon i halsen då jag såg som vad som stod på i TV’n. Ajcon, dessa osnutna grabbar tog bokstavligt talat klivet in i kändisvärlden när de visade sig i bild på Kanal 5’s succéprogram Färjan. Nu skulle alla få veta vilka de var. Det var i alla fall vad Mårten Breidner, en av bakgrundsfigurerna i alligatorgänget, trodde skulle hända. Spela pingis med J-O, känna på Linda Rosings tuttar och att inte minst få ligga sked och leka doktor med Robinson-Åsa. Nu skulle allt det där bli av. Och det utan att betala nånting. Kråset skulle smörjas och det på skattebetalarnas bekostnad. Hallå hej, här kommer diamantkungen Breidner, här har du en tjuga men slösa inte upp hela pengen på en gång. Haha, det låter bra tänkte Mårten samtidigt som han gnuggade sina valkiga handflator mot varandra.

Vi vet ju dock alla nu att det för Mårten, tyvärr inte blev riktigt som han hade tänkt sig. Mårten vet vi väldigt lite om i dagsläget men att han fortfarande är rätt oknullad, likt de andra i Ajcon, och att han inte bor i sju rum och kök på Strandvägen kan vi nog med rätt stor säkerhet ändå slå fast. J-O spelar däremot fortfarande lite pingpong, Linda Rosing letar tydligen byxgylf i ett nytt program på TV och Robinson-Åsa har blivit hela SVT’s doktor. Grattis önskar vi från RRK!

Skiftjobb i Götet

Jag minns en gång när vi var i Göteborg på skiftjobb. Vi var på jakt efter en öppen hamburgerrestaurang och hade gått i flera timmar. Det kändes som att vi hade Tom Pettys musik i öronen när vi korsade järnvägsspår, hoppade över häckar och gick gata upp och gata ner. Till slut stod på vi på Älvsborgsbron och tittade ner. Allt var svartvitt, nästan i en liten ton av sepia och det var skrämmande och fint på en och samma gång. Vi gick vidare ner för bron, in i city. Förbi Järntorget där folk var fulla och dumma och vidare lika långt åt andra hållet. Vi slutade inte förrän vi stannade så att säga. En svarttaxi tog oss tillbaka till den smutsiga ön och så var det med det. En kväll, en natt att minnas.